Sverige genomgår en förändringsprocess som kommer att skapa ett annat Sverige än det vi har haft och varit vana vid.

Sverige har gjort en beundransvärd insats för att hjälpa flyktingar. I förhållande till sin befolkning har inget land i Europa gjort en så stor och berömvärd insats.

Vad vi också skall vara medvetna om är att detta kommer att innebära ett förändrat Sverige, något som vi måste acceptera. Hur skall vi hantera det nya Sverige? Ska vi slå vakt om vårt fosterland?

En som ställt frågan om Sverige och framtiden är den tidigare chefredaktören för Dagens Nyheter, Hans Bergström. Han gjorde det i tidningen Neos första nummer förra året.  Rubriken över artikeln löd:

Ska Sverige finnas?

Bergström skriver: ”Rubrikens fråga kan synas omotiverad. Ingen säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas. Likväl är det tankebanan bakom den präglande svenska migrationspolitiken. Den erkänner inte grunderna för nationalstaten, att ett folk av medborgare bildar ett demos med en balans av rättigheter och skyldigheter samt ett historiskt arv på ett bestämt territorium.”

Bergström skriver om det historiska arvet. I detta ingår den kristna tron som vårt land och lagar varit uppbyggt på.

Under de senaste årtiondena har i Sverige gjorts mycket, nästan allt, för att förtränga och motarbeta den kristna tron. Detta kommer att visa sig bli förödande. 

Ett land som inte inser det andliga behovet kommer att få se människor ge sig hän till allt från ren hedendom, till New Age och andra religioner med islam i spetsen.

Det kan komma att leda till införandet av sharialagar, vilket redan mer eller mindre skett i vissa invandrartäta områden. Vad det innebär, kommer att bli ett obehagligt uppvaknande för många. Tanken på hur Sveriges land såg ut då man hade morgonandakter och kristendomsundervisning i skolorna kommer att framstå i skarp kontrast mot vad vi då kommer att få se av hot och våld.

Det är som den av människor i Sverige förkastade Bibeln säger: ”Vad man sår får man också skörda” (Gal. 6:7).