Korset på himlen - sågs av tusentals - Holger Nilsson
Publicerad juli 2003
”…vi hade själva skådat hans härlighet. 2 Petr. 1:16.
Att själv ha sett någon form av Gudsuppenbarelse, är en
upplevelse.
Många gånger brukar det då finnas de som vill bortförklara sådana
upplevelser med att vederbörande har inbillat sig att sett något, otron vill
ju alltid bortförklara. Då tusentals och åter tusentals ser samma sak, borde
dock varje förnuftig människa kapitulera för vad dessa sett.
Det vittnesbörd som vi skall återge här är ett sådant tecken som setts av
skaror av människor samtidigt. Det hände vid den allra största kristna
högtiden, nämligen påsken. Omständigheterna vid uppenbarelserna var hårda,
det hände under andra världskriget. Tro och fakta i Norge, som vi har utbyte
med, återger händelsen som berättas av en som var vittne till denna
händelse. Han är en gammal man. Edvin Böresen heter han som här ger oss sin
berättelse:
I en hög ålder, kan jag i dag se tillbaka på ett liv i tron på min Herre och
Gud, allena av hans nåd och godhet!
Det var som tonåring jag fick ta detta livsviktiga steg. Det skedde under en
väckelsetid på Justön utanför Kristiansand. Glömmer det aldrig. Jag föll på
knä vid en huggkubb helt allena, och bad Jesus flytta in i mitt hjärta. Och
där och då blev jag född på nytt, som vi kallar det. Ja jag fick liv i Gud
och vad ofattbart stort, intill denna dag är jag bevarad trots både
prövosamma och hårda tider och trots egna fel och brister: -Tänk, jag får
ännu leva i denna underbara gemenskap med min mäktige frälsare.
ARRESTERAD 1943.
På grund av en bagatell blev jag tagen av tyskarna, vid den tiden behövdes
det inte mycket för att bli arresterad. Efter diverse förhör i det lokala
fängelset och på ”arkivet” i Kristiansand, gick färden till Grini, därifrån
blev jag sänd till det beryktade Koncentrationslägret i Sachsenhausen, i
Tyskland.
Den mardröm av förnedring, rädsla och fasa vi måste leva i där, är ju
skildrat av tillräckligt många. Att människor kan göra sådant mot varandra
är för mig obegripligt…. Mitt i all smärta och lidande i Sachsenhausen kom
till sist:
PÅSKEN 1944
Tyskarna gjorde ingen skillnad på helgdag och högtid. Slaveriet, tortyren
och mördandet fortsatte oavbrutet. Att jag var kristen, och allt från
ungdomen lärt mig att gå bönevägen, var till stor hjälp och styrka för mig.
O, vad skulle jag ha gjort utan Jesus! Men bland massorna rådde bitterhet
och hat, inte bara mot Tyskarna, men också mot Gud, Nej om han fanns, så bor
han högt däruppe, en plats utan att bry sig om oss och våra plågor…..
DET SOM HÄNDE
Jag kan aldrig glömma det…. och jag har gett Gud det löftet, att jag skall
vittna om det resten av mitt liv: det var påskdagen. Vi bodde i en egen
barack och som alla fångarna blev vi väckta i tidiga ottan, (ja sent på
natten). Jag hade skiftet vid bordet för att ordna kaffesurrogaten mm. Då är
det en av mina kamrater som ropar: ”Kom och se!” Jag kom ut och vad är det
jag får se?
Jo, på denna tidiga påskdagsmorgon - högt uppe på himlen står ett stort
lysande kors! Det fanns inga moln på himlen den dagen. Korset var
format med fullständigt skarpa konturer, och det lyste mot oss med en
förunderlig klarhet (det var alltså inte tal om något som liknade ett
kors!)
ALLA SÅG KORSET
Ja, alla i Sachsenhausen såg korset denna påskdag! Det strålade mot
tiotusentals stackars utarmade fångar, det strålade mot oss - och talade,
ja, det talade om den Gud och herre som blev prövad i allt i likhet med oss…
och som frivilligt tog på sig den djupaste förnedring, skam och förakt och
som till sist gick igenom den mest smärtsamma korsdöd - och på det sättet
sonade synden, segrade över satans välde och förvandlade korsets förbannelse
till ett segerns och livets symbol!
I FLERA TIMMAR
lyste korset över Sachsenhausen denna påskdag. Alla vände sig och tittade.
Då vi senare flera tusen fångar stod uppställda på lägerplatsen, lyste det
lika klart. Till och med den Tyska kommendanten och hans drabanter stod på
sin veranda och studerade synen starkt engagerade. Tecknet på himmelen
fascinerade och förundrade alla. Också våra vaktsoldater, som skulle
kommendera oss till dagens arbete hade svårt att riva sig loss….
UPPLEVELSEN
var fantastiskt - mitt i all nöd och elände. När tyskarna ville förbise
och negligera hela högtiden, grep alltså Gud själv in och stadfäster påskens
innehåll och budskap och det på ett sätt som avväpnar och utesluter allt
tvivel och snusförnuft! Både judar och hedningar blev konfronterade med
korsets evangelium denna påsk, som en hälsning från Honom som har lidit mer
än alla och som av ren Gudomlig kärlek gav sitt eget liv…
JAG ÖVERLEVDE
denna fruktansvärda tid i Sachsenhausen. Vi blev räddade av de ”Vita
bussarna” - som säkert en del har hört talas om. Ja, jag överlevde och kan
idag vara med och vittna om korset - detta frälsarens banér, som riktigt nog
är en anstöt för världen, men som är erkänt av Gud i himlen - som vi
upplevde det rent konkret, påsken 1944!
Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 1 Kor. 1: 18
Klicka här för utskrift
