Fenomenet i skyn - Holger Nilsson
Publicerad december 2002
Ett märkligt fenomen på himlen
Detta märkliga
fenomen blev säkert iakttaget av mer än 50 människor i staden och
omgivningen. Händelsen gjorde ett överväldigande intryck på de flesta av
dem, och man var överbevisad om att man upplevt ett varsel. Någon gick in i
sitt hus och bad, ja till och med omvändelser förekom som en följd av
tilldragelsen.
Ett av ögonvittnena till synen i luften var dåvarande föreståndaren i
”Bönderna Salgslag” i Grimstad, Godthard M. Terjesen. Tillsammans med ett 30
tal personer stod han på bryggan då händelsen inträffade och i följande
nedteckning från den gången, skildrar han så här:
Det var vid 15-tiden fredagen den 15 juni 1934, det var fint väder, klart
med blå himmel utan ett moln, och solen sken. Det blåste starkt med
skumtoppande böljor på sjön. I Gundersens häck lite ovanför mig sjöng en
massa fåglar med hög röst, men då Jesus visade sig på himlen , lade stormen
och böljorna sig, och sjön blev blixtstilla och blank, och fåglarna höll upp
att sjunga i häcken.
Det visade sig först en vacker sky i en form av en flygmaskin, och den kom
närmare med hög fart. Eftersom den närmade sig, såg vi att den saknade
mittpartiet. Men då den kom över fjorden, ut mot havet, steg det ut av den,
där mittpartiet skulle ha varit, en Kristusbild med uppräckta händer. Så
blev händerna sänkta som Thorvaldsens Kristusbild. liksom välsignande.
Jesus hade en vitglänsande mjuk fotsid mantel. De bara fötterna syntes
nedanför kanten. Håret hängde böljande till skuldrorna, och hans
ansiktsuttryck var lysande milt och kärleksfullt, rent och skönt. Men då han
vände sig mot Rönnes, såg jag klart hur tårarna rann ned över hans kind, och
någon såg till och med hans rörande ögon. Kristusgestalten var omgiven av
flera vita änglar både över och under honom.
Detta såg vi alla i över en kvart på himmelen. Själv sprang jag runt för att
säga till så många som möjligt, och jag ringde till Grimstadspostens
redaktör, Knut Dyvik, som med hustru och flera andra också fick se det.
Jag sprang också till min mor och några andra troende kvinnor som hade
bönemöte, och jag som inte var frälst då, ropade till Gud om nåd och att få
vara med Jesus. En fotograf och några kvinnor sprang för att hämta en
kamera, men då de kom tillbaka, var synen borta.
Den höll sig nästan en halvtimma, och till slut var det bara en
nattvardskalk kvar (min mor såg även ett bröd). Synen blev inte upplöst, men
jag såg hur Jesus gick in i den blå himlen och försvann. En mindre vit
änglavarelse visade sig med armarna lyftade som till välsignelse och stod
där en stund innan den försvann. Då började sjön åter att storma som förut,
och fåglarna började sjunga. Alla sade, detta glömmer vi aldrig!
Så var Gotthard
M. Terjes berättelse.
Bjarne Berg i Grimstad adresstidning.
Klicka här för utskrift
