Varför är det så tyst om Jesu tillkommelse? - Holger Nilsson                                               


Ovanstående fråga är berättigad. Den är befogad av flera skäl.

1. För det första så är det regelbundet att man får höra från olika personer, att det är sällan eller nästan aldrig som man hör en predikan om tidens tecken och Jesu andra tillkommelse.

2. För det andra så är det motiverat utifrån det stora antalet gånger som detta ämne förekommer i Bibeln. Vi skall här visa på hur framträdande detta ämne egentligen är. Något som man kanske inte direkt tänker på förrän man ser detta.

Först några jämförelser: I Bibeln omtalas dopet 19 ggr, nattvarden nämns 5 ggr, uppståndelsen 40 ggr. Jesu andra tillkommelse omtalas däremot hela 318 ggr i Nya Testamentet, också ett flertal skriftställen i Gamla Testamentet belyser denna sanning.

Vidare kan nämnas att Paulus skriver om försoningen 57 ggr, men om Jesu andra tillkommelse hela 67 ggr. Vi ser här hur ofta detta ämne behandlas i den heliga skrift. Det beror på att detta är en mycket viktig del i Guds plan, en sanning som alla troende måste ha levande och klar för sig.

3. För det tredje är tecknen så tydliga att även icke kristna talar om dessa. När man i samtal med icke kristna belyser en del av det som finns omnämnt i Bibeln som tidstecken, möter man ett förvånansvärt stort intresse. Många gånger också med en förvåning över att Bibeln har talat om detta för så länge sedan.

De inser att vi lever i en tid som är totalt annorlunda i mänsklighetens historia. Hos en hel del icke kristna, särskilt bland de äldre, är man medveten om att händelserna kring judarna och landet Israel har med Bibeln och den yttersta tiden att göra.

Dessa samtal är tillfällen som vi skall ta vara på. Många känner en oro inför framtiden. Att då kunna framhålla hur Bibeln visar vad som skall ske i den Yttersta tiden, ger en trygghet av att Gud har allt under kontroll och det medför en trygghet hos hans barn inför framtid och evighet. Här finns en nyckel som kan bli det som gör att man tar det avgörande steget in i Guds rike.

4. För det fjärde så är tystnaden om Jesu andra tillkommelse oförsvarlig. Detta inför det faktum att vi aldrig varit närmare denna händelse än nu.  

Att i en tid som denna, när de olika tecknen som vi har fått i Bibeln lyser med klarhet, vore det allvarligt att förbise detta ämne. Ett ämne som alltså upptar en betydande del av Guds ord. En försummelse av denna förkunnelse är ett tidstecken i sig.

En känd förkunnare i detta land belyste i en predikan det faktum att man i dag talar så lite om Jesu andra tillkommelse. Han menade att de flesta är oberörda och oförberedda för denna händelse.

Därför är Jesus Kristus för de flesta som en tjuv om natten: Endast ett fåtal väntar hans ankomst! Många troende i dag utgör en uppfyllelse av den liknelse som Jesus ger i Matt. 25 om de tio jungfrurna. Dessa gick åstad för att möta brudgummen, men då han dröjde blev de sömniga.

Det är många troende som tidigare har väntat på Jesu tillkommelse men på grund av att han dröjt, inte längre knappt ens vill höra talas om detta. När uthålligheten tagit slut har annat trängt in och dragit bort intresset från det viktigaste, vaksamheten i den yttersta tiden. Detta är mycket allvarligt. Jesus har själv givit uppmaningen när det gäller den yttersta tiden: Vaka och bed! Luk. 21:36. När detta som här har nämnts vikten av att förkunna Jesu andra tillkommelse och det profetiska ordet, så finns det hos en del invändningar och ursäkter som man kommer med. Vi skall här bemöta tre av de mest förekommande och visa på hur dessa är just - ursäkter.

1. För det första kan man få höra att vi skall inte spekulera i det här. Så långt är det riktigt, vi skall inte spekulera.

Vi behöver heller inte göra det, därför att fakta och statistik talar sitt tydliga språk. De utgör en bekräftelse på att de tecken, som Bibeln gett för Jesu tillkommelse, i dag är för handen.

Dessa fakta är ovedersägliga inför en granskning. Det är bara det att många inte ens ger sig själva den tiden och ärligheten att sätta sig in i dessa frågor. En flykt från verkligheten.

En flykt som i sig är allvarlig. Verkligheten kommer ändå i kapp den som vill fly från den. Detta inte sagt för att skrämma, endast för att försöka ge förmåga till besinning och rannsakan av varför budskapet om Jesu andra tillkommelse är så känsligt.

Jesu andra tillkommelse är det stora hoppet. Detta i en värld där ondskan är starkt tilltagande. Jesu tillkommelse är evangelium - de goda nyheterna!

2. För det andra så är det här med att ”skrämma”, som vi i det föregående snuddade vid, just ett annat argument.

Det finns de som säger, när det gäller ämnet Jesu tillkommelse, att vi skall inte skrämma med detta. Det finns då anledning till att granska varför man säger så.  

Själva ordet ”skrämma”, är ju i sig negativt. Då man uttalar sig på detta sätt så ger man med de orden en svartmålning av förkunnelsen om Jesu tillkommelse.

Detta är inte rättvist. Byt istället ut ordet ”skrämma”, som inte finns i Bibeln i samband med Jesu tillkommelse, till ordet ”väcka”, som står i förbindelse med vaka. Då har vi fått den rätta terminologin i detta ämne. Då ser vi hur bibliskt det är att just väcka människor till insikt om Jesu tillkommelse och att uppmuntra till vaksamhet. Det är den kristna förkunnarens uppgift.
  

Nu är det dock förkunnare som svikit denna uppgift och nästan rentav föraktar talet om Jesu andra tillkommelse. De kan då uttrycka sig på detta sätt: ”vi skall inte skrämma med den förkunnelsen”. Nej, men vi skall varken förakta eller tiga med den, ty den utgör en stor och avgörande del av ordets förkunnelse. Varför tiger man då om detta?

En annan aspekt av detta med skrämsel i samband med Jesu tillkommelse kanske man också borde stanna upp inför. Om någon upplever det skrämmande - vad beror det på? Är man inte i den ställning så man med glädje ser fram emot denna händelse?

Ja, i så fall är det ju inte konstigt om man upplever förkunnelsen som ”skrämmande”. Men detta är ju inte anledning till att tysta ner ämnet på grund av det. Det bör istället bli en nyttig rannsakan. En rannsakan som leder till frid och glädje i det kristna livet, både för nuet och framtiden. Det är ordets uppgift. Låt oss inte hålla tillbaka ordet som leder till bättring och omvändelse, de ord som leder till ett gediget kristet liv. Ett liv som håller i den yttersta tiden med alla dess frestelser och svårigheter.

3. En tredje ursäkt som ibland framförs mot förkunnelsen om Jesu tillkommelse är att vi kan inget veta om när den inträffar.

Ja, vi kan givetvis inte veta den exakta tiden. Det är ju helt uppenbart, men lika uppenbart är ju att vi i Guds ord har fått tidstecknen för att vi skall kunna förstå när vi kan förvänta Jesu tillkommelse.

Det ligger ju i själva begreppet ”tidstecken”, att de är orienterande för förståelsen av vad tiden lider. Detta är ju exakt den förståelse som Jesus själv intygar att det går att ha: ”När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han år nära och står vid dörren.” Matt. 24:33.

Detta säger Jesus efter att ha undervisat om tecken på sin tillkommelse. Den som argumenterar mot detta, argumenterar i så fall mot Jesu egna ord.  

I en annan artikel ha vi visat hur tiden för Jesu första kommande är förutsagd i GT. Med hjälp av profetiorna i GT kan man ser hur vissa förutsättningar skulle vara vid handen för tiden då frälsaren skulle födas till jorden.

Vi kan nu då vi har facit i handen se att det endast var under några år som dessa förutsättningar fanns. Det var också under dessa år som Jesus föddes.

Nog finns det vägledning i skriften! Det fanns det för Jesu första kommande och det finns det för hans andra kommande också!

Troende över hela världen ser de tecken som förebådar Jesu tillkommelse. Förkunnelsen ljuder i församlingar världen över. Däremot är det ganska tyst om detta i Sverige.

Vi brukar nämnas som det mest sekulariserade landet i världen. Detta verkar också ha påverkat förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse. Detta bör vara en tankeställare.

Det var just en tankeställare SMF:s riksevangelist Jan Erixon fick vid ett besök i gamla Sovjetunionen. Han berättade om detta i somras på Nyhemsveckan.

Han berättade om hur han mötte ett ungt pastorspar som ställde den tankeväckande frågan: ”Vad säger ni nu i Sverige om att Jesus snart skall komma?”

Det lyste av förväntan och glädje inför detta faktum. Jan Erixon konstaterade också att detta finns inte längre i Sverige. Han menade inte att det inte skulle finnas alls, men att det inte är det som är det förhärskande.

Nu är det tid för en förändring i Sverige! Detta ämne om Jesu tillkommelse behöver nu åter komma ”på dagordningen.” I församlingarna behövs nu temahelger, bibelstudium och predikningar i ämnet. Det är en försummelse att inte predika detta som har så stor utrymme i Guds ord. Låt oss kunna ha Paulus bekännelse när han säger: ”Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.” Apg. 20:27.

 

I Veckomagasinet Petrus den 8 december, lyder en av rubrikerna över en artikel ”Jesus återkomst avlägsen.”

I artikeln läser man om hur fyra personer ser på Jesu andra tillkommelse. Sammantaget för alla fyra, så framkommer det att det är sällan det predikas om detta. Det är då inte undra på om Jesu tillkommelse uppfattas som avlägsen.

Det är tydligt att de som sällan hör förkunnelse om detta, drar den slutsatsen. Läget är allvarligt. När detta budskap förkunnas världen över, verkar det som kristna i Sverige är oförstående och andligt sovande inför Jesu återkomst.

Det är nu dags att ta ansvar för situationen. Som förkunnare är vi ansvariga för att ge folket ”rätt mat i rätt tid”: ”Herren sade: ”Vem är den pålitliga och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sin tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid?” Luk. 12:42.  

Det varnas också i sammanhanget för att ha den förödande inställningen: ”Min herre kommer inte så snart” Luk. 12:44.

 

Klicka här för utskrift Skriv ut!


© www.flammor.com