Kallelsen 

En röst genom rymden hördes viska

och endast de vakande den hörde

men orden de var som en piska

för det hjärtats innersta rörde

Dess stämma var som kristallen så klar

den skingrade vardagens dimma grå

genom rymden ett budskap den bar

och det träffade stora och små

Och orden var få och frågade så:

"O, min dyre vän - älskar Du mig än?”

och de som hörde viskade då:

"Är det Du?  - Min brudgum - min vän!”