Vandrare utan mål

Du vandrare utan mål,
Du irrar i tidens öken,
kompassen i Dig har brustit
och nålen den snurrar förvirrat.

Stegen som tunga Du tar
lämnar ej några spår,
och vilsen Du driver
i tillvarons intighets rum.

Jagad, utan att jagas av någon,
endast oron piskar Din rygg,
driver stegen allt snabbare
och hetsen blivit Ditt hjärtas puls.

I fjärran syns intet
och nuet en dimma så tät,
den omsluter Dig i sin famn
med kyla och tomhet i barm.

Ditt liv har så blivit
en linje som ingen har dragit,
där ekot av dagar som gått
tonar bort utan gensvar.

Tomhet, tomhet i naken själ
berövad på livsglädjens sav
- bort från Ditt ursprung,
från honom som livet gav.

Skriv ut Skriv ut!


© www.flammor.com