Bitterhetens plåga

Han led av bitterhetens plåga,
sakta kvävdes livets låga,
en tanke, ett ord fått fäste,
och det blev bitterhetens näste.

Berövad på harmoni och frid,
hjärtat intogs ständigt av strid,
bitterhetens rot trängde ner,
djupare, fördärvade alltmer.

Hans liv var ett liv utan värde,
tankarna med hat han närde,
han såg alla människors fel,
men felfri han var för egen del.

Var besviken på alla och allt,
livet blev bara hårt och kallt,
stelare blev hans ansiktsdrag,
vittnade om ständig plågas dag.

En dag lärde han livets gåta,
den som kallas att förlåta,
blev fri från bitterhetens grav,
direkt - när han förlåtelse gav.

 

Skriv ut Skriv ut!


© www.flammor.com