Kallelsen

Det var en regntung kulen höst,
i sena kvällen hem jag gick,
då jag tyckte mig höra en röst
och snabbt jag höjde min blick.

Men vart jag blicken än vände,
dock inte en själ jag såg,
men i mitt inre något hände,
av värme sköljde våg på våg.

Vad kunde det väl detta vara
som hände denna mörka kväll,
på den frågan kunde jag ej svara,
jag blott kände mig så säll.

Så vandrar vi fram på livets stig
och ibland har någon hjärtat rört
som om någon kallar på dig och mig,
fast oftast ej någon röst vi har hört.

 

Skriv ut Skriv ut!


© www.flammor.com