TillbakaVarför skulle Gud bara erbjuda oss två möjligheter/val?
Fråga:
"Varför skulle Gud bara erbjuda oss två möjligheter/val? Antingen ett evigt
liv med honom eller ett liv frånskilt honom? - Vad är det för val
egentligen? - Var finns valmöjligheterna? Antingen ett liv i evig lycka och
kärlek, eller ett liv utan allt det goda.
Om jag skulle vara medveten om konsekvensen av att jag inte väljer Gud, -
varför skulle jag då välja bort honom? Varför skulle jag välja ett liv
frånskilt kärleken om jag är fullt medveten om att det är konsekvensen av
att säga att jag och Gud är ett? Säga att den högsta upplevelsen och
tillståndet och målet med världen är att bli medveten om vår gudomlighet;
att vi är Gud. Skulle jag välja att säga så om jag var fullt medveten om att
följden av en sådan tro och uttalande innebär evig död - förvisning från
himmelriket? Var är Gud för en Gud som fördömer mig till evig förvisning
från hans rike om jag väljer den väg jag nu vill gå och inte är fullt
medveten om konsekvensen (vilket jag ju inte är eftersom jag vill gå en väg
som Gud genom Jesus och andra av hans "profeter" fördömer)? - För självklart
så skulle jag välja det god och kärleken enligt den kristna modellen och
villkoren, om det andra valet/vägen skulle innebära frånskildhet från dom
varandetillstånden/frukterna. Men nu är jag som sagt inte fullt medveten om
att det är valalternativen. - Skulle Gud då fördöma mig? SKULLE GUD DÅ
FÖRDÖMA MIG OCH RESTEN AV MÄNSKLIGHETEN SOM INTE HELLER HAR GJORT DET
"KORREKTA" VALET? Frågan förefaller för mig absurd." [här nånstans började
jag gå ifrån mina dagboksanteckningar] För om jag inte lyckas bli medveten
om att det bara finns ett val och vad det valet är, har inte Gud tillsammans
med sina änglar och profeter då misslyckats? Har inte Gud då misslyckats med
sin egen skapelse, eftersom den vänder honom ryggen? Och vad är det för en
allsmäktig och fullkomlig Gud som inte ens lyckas behålla dom sina (vilka
borda vara alla, eftersom Gud har skapat allt).
För tydligen, eftersom jag nu frånväljer den kristna vägen som jag en gång
vandrade, eller gjorde jag inte det? - och i så fall: vem gör då det? Frågan
blir för mig totalt egendomlig. Det blir som att vi här på jorden spelar ett
hasardspel. Eftersom vi alla har olika föreställningar om vad som är rätt
och vad som är sanningen - vem kommer då att bli och för evigt vara hans
folk. "Om du med din mun och med ditt hjärta (eller vad det nu står)
bekänner att Herren Jesus Kristus är Gud så ska du räddas ( - så är du
lyckligt lottad). - Men HALLÅ!!! Hänger frälsningen på bara ett enkelt
uttalande? Har mitt fortsatta eviga liv efter döden, som antingen kan bli
tillsammans med Gud och allt det fantastiska det innebär (dock underordnad
honom - för att påstå att vi skulle vara lika stora som honom, DET är
hädelse; ett rent ut sagt djävulskt uttalande) - eller ett liv eller ickeliv
frånskilt honom och allt det fantastiska, - Skulle ett sånt, för mig
förefaller det som det absolut största och mest betydelsefulla valet, hänga
på e t t e n k e l t u t t a l a n d e ?
Pust, jag har visst starka känslor till detta ämne.
/Mattias"
Svar:
Man måste utgå från rätt axiom om man skall kunna få ordning på det här.
Utgångspunkten är att Satan lyckades föra bort människan, som har fri vilja,
från Gud.
Den fria viljan gör att människan hade möjlighet att gå bort från Gud, man
kan naturligtvis kalla detta för ett "misslyckande" för Gud. Människan har
därför öppnat upp för ondskan och synden i sitt liv. Alla har syndat som en
följd av detta. Rom. 3:23. Hela världen är i Satan våld, vi ser det Matt.
4:9 och 1 Joh. 5:19.
Situationen är alltså mycket mörk och människan är på väg till den plats som
är tillredd åt djävulen och hans fallna änglar, Matt 25:41, eftersom hon är
i satans grepp.
Gud erbjuder inte oss "två möjligheter/val", som du skriver. Han erbjuder
oss en möjlighet att bli räddad genom Jesus Kristus. Jesus var villig att
offra den himmelska härligheten och komma till jorden för att gå in i en
ställföreträdande död och ta syndastraffet på sig, för att vi skulle renas
från synden och räddas ur den fruktansvärda färdriktning vi var inne på.
Detta är den möjlighet vi erbjuds att räddas på. Att välja bort den är som
att välja bort den livboj som kastats ut till oss för att vi inte skall gå
under.
När man är i en sådan situation så är det inte i första hand filosofiska
tankar och resonemang kring detta som är det som är mest angeläget, - det är
att räddas. När man fått fast mark under fötterna på klippan Kristus får man
också perspektiv och svar på många av de frågor som man kan brottas med.
Du skriver om bekännelsen till Jesus Kristus och frågar också: "Skulle ett
sånt, för mig förefaller det som det absolut största och mest betydelsefulle
valet, hänga på et t e n k e l t u t t a l a n d e ?"
Det handlar om mer än "ett enkelt uttalande". Det handlar om kärlek till Gud
och att vilja göra och leva i hans vilja.
Det handlar om att besvara den kärlek som kommer till uttryck i Joh. 3: 16
"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, på det att var och
en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."
När denna kärlek blir besvarad från oss, sker räddningsundret, -
frälsningsundret. För ett under är det och ett under låter sig inte
förklaras, - men kan erfaras.
Publiceringsdatum: 2006-08-15
Författare: Holger Nilsson
Tipsa
en vän
Skriv ut