Kampen om Jerusalem och tempelplatsen - Holger Nilsson
Publicerad september 2005
”Jerusalem, den stad som Herren har utvalt ur alla Israels stammar,
till att där fästa sitt namn.” 1 Krön. 12: 13.
Efter att Israel lämna Gaza så
höjer palestinierna rösten för att man skall kämpa vidare mot nya mål. Vi
har sedan länge vetat om att det egentligen är Jerusalem som är huvudmålet.
Detta har framkommit i olika uttalanden under gången tid och det framkommer
alltjämt.
Vi kan här t ex återge vad den palestinske premiärministern Ahmad Queri sa
kort efter utrymningen av Gaza i augusti: ”Striden om Jerusalem har börjat,
och det är en farlig krig.”
Man kan fråga sig varför Jerusalem har en så stor betydelse? Om vi skall få
svar på denna fråga, så måste vi förstå den andliga dimension som finns med
i detta. Då vi skådar in i Guds plan så får vi ett större perspektiv på det
som sker i vår tid. Det är här den andliga verkligheten kommer in i bilden
för att vi skall kunna få en hel förståelse av dagens händelser.
Om vi går tillbaka så långt i tiden som till 950 f. Kr, så är vi vid tiden
för Salomos invigning av det första templet i Jerusalem. Vi kan läsa om
denna invigning i 1 Kon. 8:10-13: "Men när prästerna gick ut ur
helgedomen, uppfyllde molnskyn Herren hus, så att prästerna för molnskyns
skull icke kunde stå där och göra tjänst; ty Herrens härlighet uppfyllde
Herrens hus. Då sade Salomo: ”Herren har sagt att han vill bo i töcknet. Jag
har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där du må förbliva
till evig tid.”
En bild på hur man har tänkt sig att det första templet så ut.
Guds härlighet uppfyllde templet och det omtalades som en boning åt
Herren. Detta är endast ett av de bibelställen där vi kan se hur Gud på
ett särskilt sätt är förbunden till Jerusalem. Redan i 5 Mos. 12:11 kan vi
se att Gud skulle utvälja en plats ”till boning åt sitt namn.”
Jerusalem är alltså den stad som Gud själv har utvalt. Utifrån denna
synvinkel är det inte att undra på att det är så stor uppståndelse kring
denna stad.
Guds avsvurne fiende, djävulen, har ett stort intresse av att radera ut allt
som är ett vittnesbörd om Gud och hans förknippande till denna stad.
Om man med detta perspektiv blickar tillbaka så kan man se verkligheten av
detta. Guds uppenbarelse och förknippande till Jerusalem är i sin största
betydelse knuten till templet och den plats som det byggdes på. På denna
plats finns i dag inget tempel, men det finns däremot två moskéer;
Omarmoskén också känd under namnet Klippmoskén och El Aksamoskén.
Det kan ses som mer än en tillfällighet att dessa moskéer finns där.
Det kan ses som ett uttryck för djävulens sätt att försöka förvilla
människor om vad platsen egentligen skall bära vittnesbörd om. Man kan tala
om en andlig strid om denna plats och det har också givits uttryck genom de
strider som också förekommit på och kring tempelplatsen. Efter det att
templet fördärvades vid Jerusalems förstörelse år 70 e Kr, så kom
tempelplatsen att ligga öde.
Den romerske kejsaren Hadrianus, som slog ner Bar Kochba-upproret år 135,
lät uppföra en helgedom till Jupiters ära på tempelplatsen i samband med
detta. Den fanns fram till dess att den romerske kejsaren Konstantin lät
riva ner den på 300-talet.
År 614 stormade perserna Jerusalem, de utförde ett stort blodbad på de
kristna, och kyrkor och kloster skövlades. Jerusalem under det persiska
väldet blev dock inte långvarigt. Det skulle istället den muslimska eran
komma att bli och det är denna som mycket har präglat tempelplatsen sedan
dess. Skovgaard-Petersen ger i boken Källsprångens land, en talande
beskrivning av platsens öde:
”Den har varit valplats och gödselhög, den har sett ett Jupitertempel resa
sig och sjunka i grus, och den har i över 1000 år stått under halvmånens
tecken. Men en kort tid, under de sista bysantinska kejsarna och
korstågstiden har Kristi evangelium haft fotfäste på den gamla platsen. För
övrigt har templet efter Kristus liksom före varit ett tillhåll för fiender
till Kristi kors. Ty halvmånen hatar korset.”
När kalifen Omar erövrade Jerusalem år 638, gick han upp på tempelplatsen
och tillbad Allah, muslimernas gud. Han lät uppföra en moské i trä över den
heliga klippan.
Det var en senare kalif, Abdul al-Malik, som lät uppföra den ståtliga moské
som än i dag kan ses på tempelplatsen. Denna moské, som är känd som
Omarmoskén eller Klippmoskén, den blev färdig år 691.
Ormarmoskén
Under korstågstiden förändrades dock bilden för en tid. Moskén på
tempelplatsen bar då ett gyllne kors under den tid då kristna hade kontroll
över platsen. Den scenen förändrades dock på ett dramatiskt sätt när
sultanen Saladin bröt det kristna inflytandet vid sin erövring av Jerusalem
i oktober 1187. Det berättas då att det kristna korset över Omarmoskén
kastades ner till marken under gränslöst jubel. Därefter släpades det på
gatorna i två dygn, innan det till slut blev sönderhugget i bitar.
I dag ser man den islamiska halvmånen placerad på toppen av Omarmoskén,
vidare kan man skåda synen av muslimer böjda mot marken på tempelplatsen i
bön till Allah. Detta är en manifestation om att tempelplatsen domineras av
den korshatande religionen.
Denna bild av tempelplatsen med sin guldglänsande moskékupol är den
vanligaste förekommande bilden av Jerusalem. Det är en bild som dominerar
stadsbilden. Genom detta fås en förvrängd bild av den plats Gud utvalde.
Tankarna led nu till muslimernas Allah.
Man kan i detta se hur djävulen kopierar av den sanna gudstillbedjan och
ersätter den med något som skall likna den. Det är inte för inte som Martin
Luther kallar djävulen för Guds apa, en som imiterar Guds verk.
Vi kan på tempelplatsen se flera sådana imitationer. Det finns nu en moské
istället för ett tempel. Även den himmelsfärd som Jesus företog från
Jerusalem, finns den en motsvarighet till i den islamska traditionen. Det
berättas i denna att Muhammed också upplevde en himmelsfärd. Denna menar man
skulle skett från den heliga klippan som syns inne i moskén.
Man visar där också upp vad man menar är Muhammeds fotavtryck i samband med
denna himmelsfärd. Det kan ses som en motvikt till det fotavtryck som sägs
vara Jesu sista fotavtryck på jorden i det s k Himmelsfärdskapellet på
Oljeberget.
På tempelplatsen finns det också något som är benämnt Andarnas kupol.
Den kallas också för Tavlornas kupol. Man tror att den är uppförd på den
plats där det allraheligaste i templet en gång var beläget. Där har alltså
muslimerna låtit bygga denna kupol. Det är anmärkningsvärt att denna byggnad
är byggd på det som tros vara Guds uppenbarelseplats.
Den som uppförde Andarnas kupol var samma man som stod bakom byggandet av
Omarmoskén, Abdul al-Malik. En brorson till honom vid namn al-Maqdisis
berättar om orsaken till denna kupolbyggnad: ”När Abdul al-Malik såg
storheten och skönheten hos kupolen i Gravkyrkan blev han orolig för att den
skulle förleda muslimernas sinnen och uppförde därför kupolen över klippan
som nu kan ses där.”
Om vi nu flyttar fram till modern tid, till år 1967, då äger den stora
händelsen rum, genom sexdagarskriget, att judarna återfår den gamla delen av
Jerusalem och därmed också möjlighet att åter bedja vid Klagomuren. Hur stor
betydelse detta hade i den andliga världen, det kan man läsa om i vår
artikel med rubriken: ”Profetisk syn angående Jerusalems betydelse.”
Klagomuren
Med denna bakgrundsfakta om vad som nu finns på tempelplatsen, kan
vi förstå hur vittnesbördet på denna plats har försökts släckas ut genom de
byggnadsverk som nu finns där.
Den som är angelägen om detta är Guds fiende, djävulen. Genom att förändra
bilden av vad tempelplatsen var tänkt att vara, har vittnesbördet från denna
plats blivit ett helt annat än vad det skulle vara.
Men denna bild kommer inte att vara den slutliga. Gud har sin
återupprättelseplan klar och det är den som vi ser förverkligas i vår tid.
Vi ser hur judarna har återvänt till sitt land och till staden Jerusalem.
Nu står vi inför nästa steg i återupprättelseplanen, nämligen att Herren
själv skall återvända till sin utvalda plats; Jerusalem och det heliga
berget. Om detta försäkrar oss profeten Sakarja, när han får frambära
Herrens ord: ”Så säger HERREN: Jag vill vända åter till Sion och taga min
boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas ”den trogna staden”, och
HERREN Sebaots berg, ”det heliga berget”. Sak. 8:3.
Skriv ut 