När Jerusalem överlämnades till England 1917 - Holger Nilsson
Publicerad september 2005
Jerusalem har en mycket central roll i den plan som Gud har. Eftersom det
är så kan man finna märkliga händelser kring denna stad. Vi skall här återge
en sådan. Den är från år 1917 när Jerusalem kom i engelsmännens händer.
I Paris bodde en rik och berömd man vid namn Rothschild. Denne man fick en
märklig känsla av att det skulle komma en fruktansvärd tid över Europa och
att denna fruktansvärd tid på ett
särskilt sätt skulle drabba judarna. Detta var omkring 1913, alltså före
första världskriget.
I sin nöd för detta så skickar han ett telegram till den turkiske sultanen
som på den tiden hade överhöghet över Palestina, för det var ett protektorat
under Turkiet. Han frågar följande i telegrammet: ”Kan jag baron Rothschild
köpa Palestina som ett nationalhem till judarna.”
Som en parantes skall sägas att denne man var själv jude och han styrde det
stora och rika finanshuset Rothschild, som ett av de största finanshusen i
världen. Så att köpa Palestina det var ingen omöjlighet för honom.
Han hade alltså denna oro att något skulle komma senare och ville alltså
placera judafolket som fanns i Europa, i Palestina. Han skickar telegrammet
och får per omgående svar. Turkarna är orientalare, de säger inte ja, de
säger inte nej, de talar i bildspråk. Så när han fick telegram tillbaka så
stod det ett bildspråk på telegrammet, mycket märkligt: "När Nilens vatten
rinner in i Jerusalem skall Ni få köpa Palestina. herr Rothschild."
Vad betydde då det? Var det ja eller nej? Rothschild som själv var jude,
förstod orientalernas språk, så han förstod det ögonblickligen. Den turkiske
sultanen svarade med ett bildspråk och han svarade att det var omöjligt.
Nilen rinner ut på ett ställe som ligger på höjd 0,0. över havet. Jerusalem
ligger på flera hundra meters höjd över havet. Budskapet var alltså att lika
omöjligt som det är att för en flod att rinna uppåt, lika omöjligt som det
är att få vatten att rinna den motsatta vägen mot naturlagarna, lika
omöjligt skulle det bli för en jude att komma in i Palestina. Ett blankt
nej, men format i orientalernas vackra bildspråk. Han förstod budskapet.
Så bröt det första världskriget ut. Mitt i krig, mitt i fördärv och elände
kan Guds ord gå i fullbordan. Det profetiska ordet går i uppfyllelse och
Guds plan går i uppfyllelse när tiden är inne. Engelsmännen kom i krig,
turkarna kom i krig, och de kom i krig emot varandra.
General Edmund Henry Allenby
En general som hette Allenby, fick i order att befria Palestina.
Det var något märkligt med Allenby, han var en personligt kristen, en
troende, inte bara religiös Denne general fick i order att befria Palestina
och han var genialisk och förstod att turkarna var skickliga soldater och
att engelsmännen behövde vatten i sin kamp, for det var öken där de skulle
tåga fram i. Han tog därför vatten från platsen där Nilen rinner ut och de
byggde vattenledningar och pumpade det så att trupperna hade vatten hela
tiden när de tågade fram i öknen.
Det var en genialisk tanke. Turkarna hade gamla åsnor och gamla skinnsäckar
på sina åsnor och de törstade oerhört när drabbningarna kom, medan
engelsmännen kunde pumpa fram friskt vatten hela tiden. På så vis var de i
kondition och kunde rycka framåt.
Till slut en dag stod general Allenby på Oljeberget och såg den heliga
staden. Då blir han så gripen och han säger till sina andra generaler: "Jag
kan inte sända mina orena kanoner mot den heliga staden och fördärva allt
där som Jesus har gått, jag kan det inte."
Så skickar han ett telegram till den engelska konungen där han omtalar att
han är frälst och frågar vad han skulle göra med Jerusalem. Han fick svar,
det var kung George V som svarade följande i det märkliga telegrammet som
blivit så berömt: "Make it a matter of prayer". (Gör det till ett böneämne.)
Det berättas att generalen stod och viftade med telegrammet och så sa han
till dem: "Vi skall ha en bönestund. Vi skall be till Gud. Jag har fått
telegram från självaste kungen och det är order."
De bad att de skulle ta slippa att spränga sönder staden. Gud hör bön! På
natten öppnade turkarna portarna och de gick ur staden och försvann. När
morgonen kom hade de lämnat staden åt sitt eget öde. Borgmästaren hissade
vit flagga. Jerusalem var övergiven, utan något skott utan någon
förstörelse.
General Allenby på väg in i Jerusalem
Engelsmännen tågade så in i staden och så tog de och lade den sista
vattenledningen in i Jerusalem. Balfour, den engelske statsmannen, gav
deklarationen att Palestina skulle öppnas gratis som ett nationalhem för
judarna. Det skedde praktiskt taget samtidigt som vattnet från Nilen
pumpades in i Jerusalem.
Tänk på vad sultanen svarat i telegrammet: "När Nilens vatten rinner in i
Jerusalem då skall ni få köpa Palestina". När Nilens vatten rann in i
Jerusalem blev Iandet gratis öppnat for judafolket. Guds vägar är
förunderliga!
Skriv ut 