Profet varnade Messina före undergången - Holger Nilsson
Publicerad maj 2003
På gatorna i Messina går år 1908 en kringvandrande predikant. Hans gestalt är inte tilltalande, utmärglad och svag. Tillsammans med honom går en pojke som har en ringklocka i handen. De stannar till vid gatukorsning efter gatukorsning. Pojken ringer i sin ringklocka och folk stannar upp för att ta reda på vad som är i görningen. Den kringvandrande predikanten höjer sin röst och frambär sitt budskap.
”Låt varna er, ni Messinas invånare!
Omvänd er till Herren Gud i himmelen!
Ty innan detta år gått till ända, kommer er stad att läggas i ruiner.”
Folks reaktioner är olika. Många blir förargade, andra
förlöjligar den kringvandrande predikanten, andra drar likgiltiga vidare…
Syndalivet och gudlösheten i Messina fortsätter, - men profetrösten hade
ljudit på Messinas gator, dessa gator som snart skulle klyvas och rämna i
kolossala naturkrafters grepp:
-”Jorden skakade som om den på sin blixtsnabba färd genom världsrymden höll
på att rulla fram över ofantliga sträckor beströdda med gigantiska
stenblock. Och på samma gång steg ett hemlighetsfullt brusande dån upp ur
den bågnande jordens innandömen och kom närmare och närmare. Det växte
blixtsnabbt i styrka och omfång. Blev till ett fasansfullt, aldrig förut
hört och beskrivet dunder, som av millioner grova kanoner avfyrade på en
gång. Och detta dunder svällde och svällde allt mer, tills det slutligen
blev till ett outhärdligt, ofattbart domedagsdån, som om hela jorden på en
gång exploderat, och den yttersta dagen hade kommit. Och mitt under detta
fruktansvärda dån störtade Messina och tjugofyra andra blomstrande städer
utmed sundet i grus och spillror.”
-”Jordytan började röra sig i lätta vågor. Därpå följde en plötslig stöt,
som anställde de mest vittgående och fruktansvärda förödelser. Marken och
alla byggnader slungades i höjden som genom en underjordisk explosion.
Gatstenarna sköts i luften som om de varit kulor, avfyrade med kanoner.
Jorden hävde och sänkte sig under flera minuter liksom ett hav i uppror.
Väldiga sprickor och gap öppnade sig och uppslukade hela hus, ja, hela
kvarter, varefter en del av dessa jättegropar åter slöt sig med sådan kraft,
att uppslukade byggnader vid senare utgrävningar återfanns så totalt
hopklämda, att intet stod att rädda.”
Dessa skildringar finns att läsa i W. A:son Gebsts bok: Messinas undergång. Boken är en skakande skildring av en av världens största naturkatastrofer i modern tid. Den 28 december 1908 är för alltid inskrivet i historieböckerna som en förödande och förskräcklig dag.
Den dagen blev den sista för många som levde ett
gudlöst och syndigt liv, som utan att låta sig varnas fortsatte i sitt
gudsfrånvända tillstånd. Hånet och gudsföraktet nådde sin kulmen i
karrikatyrtidskriften Telefono där man skrev:
”Ack du lilla Jesus-barn, som inte nöjer dig med att vara människa, utan
också vill vara gud. – Låt oss för korsets skull få höra din röst, Visa dig
för oss som nu lever! Sänd oss ett litet jordskalv!”
Dagen efter kom katastrofen. Det är farligt att utmana Gud.
”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon
också skörda.”
Gal. 6:6.
Klicka här för utskrift 