Malachias profetias allvarliga avslutning - Holger Nilsson
Publicerad juli 2005
”Under den sista förföljelsen av den heliga romerska kyrkan skall
Petrus II, romaren regera. Han skall föra sin hjord i bete under många
svårigheter, varpå efter deras upphörande, de sju kullarnas stad skall
förstöras och den fruktansvärde domaren skall döma sitt folk.”
Så lyder den sista beskrivningen av påvar som finns i Malachias profetia.
Denna beskrivning får bibelläsarens tankar att gå till Uppenbarelsebokens
18:e kapitel, som innehåller ett budskap som starkt liknar Malachias
profetia. Vi skall se vidare på det.
Upp. 18:e kapitel beskriver det
som kallas Babylons fall. Uttrycket Babylon skall här ses som en beteckning
på Rom. Det är ett synsätt som har varit vanligt genom kyrkohistorien. Så
har exempelvis kyrkofäder som Tertullianus, Hieronymus, Augustinus, Eusebius
sett det, för att nämna några. Även flera katolska teologer ser det på samma
sätt, exempelvis Thomas av Aquino, Bellarmine, Solmeron och Ribera.
Vi har för övrigt ett vittnesbörd
från Bibeln, att det förhåller sig så: ”Församlingen i Babylon, utvald
liksom ni, hälsar till er.” 1 Petr. 5:13. Detta anses vara skrivet i
Rom, alltså har vi här ytterligare en bekräftelse på att Babylon står för
Rom.
Såväl ”den stora skökan” som ”det stora Babylon” är uttryck för samma sak
sedda ur två perspektiv, det religiösa systemet och centrat för detta. Vi
kan se det i Upp.17:18: ”Och kvinnan som du såg är den stora staden, som
regerar över kungarna på jorden.” Katolska kyrkan har haft stor makt och
har än idag ett stort inflytande. Världen regenter kommer gärna för audiens
hos påven.
Skökan i Uppenbarelseboken
Skökan i Upp. 17 och Babylon i
Upp. 18 är identifierade. Upp. 17 beskriver denna avfällighet och dess
allians med den antikristliga stormakten, vilddjuret. Detta är bara en
tillfällig samverkan som resulterar i: ”Och de tio hornen som du såg och
vilddjuret, de kommer att hata skökan och göra henne utblottad och naken.”
Upp.17:16. På så sätt kommer domen över skökan, staden: ”Ve, ve, du stora
stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig."
Upp. 18:10
På så sätt beskrivs alltså detta
i Bibeln. När vi läser Malachias profetia ser vi en liknande beskrivning.
Det står om: ”den sista förföljelsen av den heliga romerska kyrkan” och
vidare ”under många svårigheter.”
Därefter kan man ta del av att: ”de sju kullarnas stad (Rom) ska förstöras”
samt att Gud står bakom denna dom, beskrivet så här: ”den fruktansvärde
domaren ska döma sitt folk.” Vi kan påminna om att Vatikanen och den
katolska kyrkan själv har denna Malachias profetia i sina arkiv!
När detta är sagt om den katolska
kyrkan som religiöst system, så bör tilläggas att man skall göra skillnad på
systemet och den enskilde. Det har funnits många gudfruktiga män och kvinnor
i denna kyrka och finns än idag, Gud ser till hjärtat. Men som system har
det tagit in sådant som inte tillhör en ren gudsdyrkan. Martin Luther såg
detta och en reformation var nödvändig. Det är en ”brudekristendom” och inte
en ”skökokristendom” som Gud vill ha. Därför finns det uttalat allvarliga
domsord i Uppenbarelseboken. Ja, Guds budskap till det folk han känner som
de sina och som kallas för ”mitt folk”, de får följande uppmaning: ”Och
jag hörde en annan röst från himmelen säga: ”Gå ut från henne, mitt folk, så
att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor.” Upp.
18:4.
Avfällighet ifrån Gud, den liberala teologin och förnekelse, var den än
finns, är naturligtvis också ”skökokristendom”, det bör även sägas i detta
sammanhang.
Vi har nu i flera artiklar granskat Malachias profetia och särskilt
belyst den sista, den 112:e. Den nuvarande påven som valdes i år är
beskriven som den 111:e. Han är 78 år gammal, det innebär att inom en inte
allt för avlägsen framtid kommer den 112:e påven att tillsättas. Detta
kommer att ske i denna generation som nu lever. Skulle beskrivningen av den
112:e påven stämma betyder det att vi kommer att få vara med om mycket
omvälvande händelser. Det som är beskrivet i Upp. 17:e och 18:e kapitel är
en beskrivning av det som kallas för ”den stora vedermödan.” Det skulle
alltså innebära att det inte dröjer länge förrän den bryter ut.
Nu skall också tilläggas att Malachias profetia är en utombiblisk profetia
och kan inte alls ställas på samma plan som Bibelns profetior. Den skall
prövas och det kommer att visas sig om den är tillförlitlig. Vi har i alla
fall här fått en ordentlig tankeställare om tidens allvar. Egentligen skulle
Bibelns profetior och tidstecken, som vi nu ser går i uppfyllelse, vara
fullt tillräckligt för att vi skulle inse att vi lever i den yttersta tiden
Den som inte ser och tror dessa är utan ursäkt.
Skriv ut 